TEOSOFIN HAR ÅTER AKTUALISERATS i massmedia, bl a för attden anses ligga till grund för New Age-rörelsen. Hur skall maninom teosofin ta ställning till detta? Vad väcker det förfrågor?
Efter att under flera år ha studerat teosofi vill jag gärnata
upp vad jag anser vara angeläget i sammanhanget: Teosofin som världsbildoch
som vishetslära.
VAD ÄR TEOSOFINS INNEHÅLL?
Teosofin är mer än en teori. Den vill vara en världsförklaring.Den
beskriver det materiella och de stora perspektiven, de subtila nivåernaoch
de andliga aspekterna på tillvaron. Denna bild framställssom
dynamisk, global, holistisk och multidimensionell. Den skiljer sigfrån
sedvanliga beskrivningar genom att den ger vad man kan kallaför det
"omkastade perspektivet", vilket innebär att utgångspunktenför
beskrivningen är att det i grunden föreligger en andlig,djupt
liggande verklighet som vi vanligtvis inte vet något om. Dennauttrycker
sig successivt under den kosmiska utvecklingens gång ide materiella
fenomenen. Vårt i grunden oändliga och obundnamedvetande har
begränsat sig till vår hjärna och kroppoch identifierar
sig med jaget.
Härvid har vi tappat kunskapen om det subtila och andliga som finnsinom
oss - som i allt annat levande. Det andliga kan dock åter blitillgängligt
och upplevas i de stunder då vi förmårneutralisera bundenheten
till kroppen och jaget. Vi lever ständigti illusionen att "mekanismen"
kroppen är vårt eget jag iställetför att vi endast
har vår existens "genom" den. Vi har vårkropp till låns
så att säga. Från den frigjordanivån har man möjlighet
att titta tillbaka på jaget ochdet "lägre" och se att det andliga
fokuserar sig i jaget och det materiellasamt att jagets aktiviteter är
till för dess anpassning tilloch överlevnad i den fysiska världen.
Så småningomkan 'det andliga' uppfattas medvetet på den
personliga nivån.
Teosofin framhåller vidare att tillvaron är hierarkiskt ordnadmed
lägre och högre nivåer och att det sker en utvecklingi
materien i form av ökande organisation. Dessutom sker en utvecklingav
medvetandet. Alla framtida möjligheter ligger redan slumrande -potentiella
- inom oss men kan aktiveras genom olika former av träning,framför
allt genom meditation. Teosofin skänker härigenomindividen en
mening åt tillvaron med sitt helhetsperspektiv och gerindividen en
plats och uppgift i utvecklingsprocessen.
Teosofin ger en karta över den terräng inom det objektivaoch
det subjektiva som individen kommer att färdas genom. Påså
vis utgör teosofin en objektiv, kunskapsmässig livsåskådningmen
samtidigt talar den till det Liv som individen bär inom sig. Deninnebär
därigenom en inspiration att själv fatta ett beslutatt försöka
öka sina insikter, att "gå vägen".
TEOSOFINS KUNSKAPSKÄLLA.
Teosofin baserar sig på indiska kontemplativa erfarenheter genomett
inre skådande. Undersökningsinstrumentet är såledesett
förfinat medvetande med bl a inre bilder som konkretiserar detintuitionen
erfar. På högre nivåer övergårskådandet
till direktkontakt med objektet. Dessa iakttagelser finnsnedtecknade i
skrift och med symboler. Det subjektiva förfaringssättetstår
då i motsats till den västerländska vetenskapensobjektiva
iakttagande, experimenterande och logiska analys, som leder tillen materialistisk
livsåskådning som ger mycket liten platsför något
andligt. Teosofin förklarar däremot attdet andliga har en reell
existens som sådan, i kontrast till denmateriella uppfattningen.
Det andliga saknar för oss i det vanligasinnestillståndet en
objektiv tillvaro, då det ej påett objektivt sätt kan
registreras av sinnesorganen.
Den individuella bedömningen och ställningstagandet till teosofinbaseras
i början mest på tro, en intuitiv känsla av attdet är
sant och värt att fördjupa sig i. Efter bekräftandeupplevelser,
som är i samklang med vad som beskrivs i teosofin, kansanningskänslan
öka och man tar till sig teosofin som en relevantlivsåskådning
och verklighetsförklaring. De teorier ochklärvoajanta erfarenheter
som beskrivs av C.W. Leadbeater och andrateosofiska forskare har sitt upphov
i ett genom meditation och yoga förfinatmedvetande. Genom att tillämpa
sådana tekniker är det alltsåmöjligt för var
och en att utveckla en större känsligheti sina sinnen och kunna
få en form av paranormal förmåga.Dessa upplevelsens tillförlitlighet
har man möjlighet att experimentelltkontrollera.
MATERIALISMENS VÄRLDSSYN
Hur kommer det sig att denna blivit så begränsad och ensidigjämfört
med det teosofiska perspektivet. Den materialistiskaverklighetsförklaringen
får till stor del tillskrivas den metodsom används inom vetenskapen.
Man undviker att gå utanfördenna och utelämnar allt s.k.
paranormalt såsom icke relevanteller beroende på feltolkningar.
Konsekvensen blir den att det materialistiskatänkandet förstärks
i vår kultur, vilket gördet svårare att finna utrymme
för ett andligt sökande.Materialismens dominans innebär
dock ej att den uppfattningen behövervara den enda sanna.
TEOSOFINS SYFTE
Den ursprungliga intentionen var helt klart att stödja den kunskapsmässigaoch
andliga utvecklingen. Den ville bredda den materialistiska världsuppfattningenoch
den formella religionen och beskriva ramen för utvecklingen. Tillde
fastställda syftena hör bl a att göra jämförandestudier
i religion, filosofi och vetenskap. Dessa studier bör ledatill utforskandet
av teosofins olika sidor, vilket ger ökad kunskap,som i sin tur genom
intuition och meditation utvecklar en förståelseav att livet
består av en ordnad helhet med en djupdimension bådemateriellt
och i medvetandet. Som slutmål i denna fördjupningkommer insikten
av "det omkastade perspektivet", nämligen att livetegentligen är
andligt och bör levas utifrån ett andligtperspektiv - och ej
bara som intellektuell konstruktion. Denna insikt ochförankring ger
den högsta lyckan.
Att det finns två olika sätt för sinnet att fungerapå
är en gammal mänsklig erfarenhet. Bl.a. i Zen har manuppmärksammat
detta och betecknar det vanliga sinnestillståndetoch dess mentala
analytiska aktivitet som det "kluvna sinnet". Det transcendentasinnet har
sin förankring i det andliga och fungerar på ettannat sätt
och benämns "helhetssinnet". På engelska "splitmind" och "whole
mind". Teosofiska Samfundet har varit lyhört fördenna utveckling
och lägger nu i sitt arbete gärna tonviktenpå kunskapen
om medvetandets natur. Att fördjupa sig i dessafrågor med utgångspunkten
i ett helhetsperspektiv är avstörsta vikt. I detta står
teosofin ganska ensam och har följaktligenåterigen en pioniärfunktion.
NEW AGE
Vi ser i dag ett stort intresse för och ett accepterande av olikafenomen
som relateras till subtilare, ännu ej vetenskapligt dokumenterade,energier
och fenomen. Exempel på detta är auraläsning,kristallhealing,
kundalinimeditation, läsning av tarotkort mm. Docksaknas ännu
det andliga helhets- och utvecklingsperspektivet som teosofinäger
och vill stimulera. New Age handlar således fortfarandemest om nya
spännande tekniker för att nå ytterligare kunskaperoch
effekter, men inom en materialistisk ram. Sålunda lanseras t.ex.TM
(Transcendental Meditation) i syfte att öka människans intelligensoch
koncentrationsförmåga.
Redan för knappt hundra år sedan beskrevs av C.W. Leadbeateroch
andra teosofer mycket av detta och förmedlade tankarna om de subtilareskikten.
I vår tid har detta nu exploaterats inom New Age och detblir då
en utmaning för Teosofiska Samfundet att frågasig, känns
det som konkurrens? Mycket talar för att dessa erfarenheterav subtila
energier och förfinad perception kommer att ytterligarebekräftas
och accepteras även av vetenskapen.
Det tycks dock som att denna utveckling får gå sin egenväg
och att teosofin och Teosofiska Samfundet bör koncentrerasig på
det som i övrigt ligger framför oss i utvecklingenoch där
teosofin har kunskaperna.
TEOSOFINS UPPGIFT I VÅR TID
I stor utsträckning har teosofin lyckats med att öppna sinnenaoch
skapa ett accepterande av en vidgad världsbild med subtilare materiaoch
energier och en ökad förmåga i vårt sinne somt.ex
mental träning, positiva affirmationer, visualisering och mycketannat.
Tillvaron har blivit något mera förandligad. Ärdet då
slut med teosofins uppgift som drivkraft och riktningsvisarei den kulturella
utvecklingen? Sannolikt är det ej så.
MEDVETANDET OCH DEN ANDLIGA DIMENSIONEN
Teosofin framhåller att det sker en utveckling i medvetandet ochbeträffande
meditativa erfarenheter finns det framför allt iindisk kultur en utvecklad
kunskap om vårt medvetande. Man vet däratt vårt medvetande
har en potentiell förmåga till ettannorlunda upplevande som
normalt ej förekommer hos oss. Detta "högre"medvetande kan aktualiseras
och aktiveras genom meditativa tekniker ochkan även förbli konstant
på den nivån efter handoch således ej vara beroende av
den dagliga meditationen föratt hålla det pågående.
Man kan då iakttaga attindividen fungerar på ett nytt och annorlunda
positivt sätt.Dessa medvetandenivåer finns beskrivna i teosofisk
litteratur somdet lägre och högre mentala. Därefter kommer
den intitutionellaoch den nirvanska nivån som till sin natur är
transcendentala.Det finns bl a beskrivningar av teosofen G.Arundale av
hur dessa nivåerfungerar. Ett klart och tydligt villkor för
att realisera dem äratt medvetandet frigörs från bundenheten
till jaget med dessständiga bearbetningar av sinnesintryck och minnen.
Detta transcendentalamedvetande, som således är något
med egen karaktär,finns där hela tiden potentiellt men är
"utestängt" pågrund av vår vanliga reflexmässiga
upptagenhet av det som sinnesförnimmelsemaförmedlar. Inom teosofin
finns således kunskap om dessa ting.
När vi nu vänder oss till människor, som inte ärspeciellt
informerade om detta, måste man på ett så brasätt
som möjligt kunna ge beskrivningar som både ärrelevanta,
begripliga, specificerade och intresseväckande. En förbluffandeenkel
och okomplicerad beskrivning för den transcendentala upplevelsenär
inom Zen "is-ness", i svenskan motsvarande ungefär "Det ärdet".
Frågan är hur man kan ge substans och innehåll idet begreppet
för den som ännu ej upplevt det. Hur göradet lockande? Hur
påvisa "nyttan" med det? Hur bevisa att vårvanliga verklighet,
sedd ur ett större perspektiv, är en illusion?Hur påvisa
att det andliga i denna bemärkelse är svaretpå frågor
och behov inom oss och att det är den enklaoch sannaste vägen
och målet. Att det inte handlar om vare sigterapi, metod, teori eller
tro. Att det inte behöver vara någonslags ångest eller
annan otillräcklighet i jaget som motiv tillatt man söker det
utan att det har att göra med en nyfikenhetpå mötet mellan
mig själv och den värld jag leveri, allt vad jag ser omkring
mig och uppfattar i livet.
Enligt Zen är det ingen annorlunda verklighet man möter ävenom
man skulle kunna tro det efter all den möda man lagt ned påatt
finna det. Man "ser det blott som det är", enligt Zen. Hur skallvi
kunna förklara, att det trots allt ändå är "någotannat"
än det som vi vanligen upplever? Problemet är att vi ivårt
vardagliga utgångsläge spontant tycker att vi medvåra
ögon och vårt förstånd "ser det som detär" och
att någon annan lösning är överflödig.Och ser
vi inte tillräckligt bra, så får vi titta eftermera noga.
Hur skall vi kunna förstå att "is-ness", likvälinnebär
något positivt och eftertraktansvärt, samtidigtsom vi tycker
oss vara nöjda med vår vanliga intellektuellaaktivitet? Vi kan
kanske resonera som så att upplevelsen av "isness"möjligen kan
vara ett tillbakagående, en regression, i medvetandetdå vi
gör oss fria från jaget? Hamnar vi då intei den nyföddes
jaglösa tillstånd som kan betecknas somhelt hämningslösa
och utan erfarenhet. Är detta målet?Sannolikt ej, även
om vissa samband finns.
Åter till nyckelmekanismen! Här har framförts uppfattningenatt
förvandlingen sker då jaget med sina bearbetningar och identifikationenär
satt åt sidan och att det då frigjorda medvetandeterfar tingen
som de är i ett ursprungligt skick, utan att jaget gåremellan.
Det är något av att uppleva det Kantska "tinget i sig"baserat
på ren perception och där förnuftsaspekten ej längrekommer
emellan med all tidigare erfarenhet. Det innebär att man ärett
med objektet och med dess subjektiva sida. Det innebär ett slagskonstnärligt
förhållningssätt till tillvaron.
Ett moment av gränslöshet inträder. Det är tydligeninte
så att vi ser bara på det vanliga sättet utan dethandlar
om en ökad känslighet: vi blir i ökande grad varsedet subtila
i tillvaron, något som vi tidigare varit avstängdafrån.
Nya grundläggande aspekter framträder. Ur vårtvanliga perspektiv
upplevs de som ovanliga och eventuellt som onormalaerfarenheter. Det är
fenomen som synkronicitet, telepati, klärvoajans,"tidsdimensionens
hemlighet". Dessa subjektiva upplevelser närmarsig en verklighetsbeskrivning
som liknar den vi har fått från"den nya fysiken" genom bl.a.
Einstein, Bohm och Capra. Ett mera kliniskt,objektivt sätt att dokumentera
dessa annorlunda verklighetsbeskrivningarhar utförts av t.ex Stanislav
Grof som systematiserat rapporter fränpatienter i LSD-terapi.
Även om man inte är beredd att acceptera all denna informationsom
en giltig beskrivning av en existerande verklighet, finns det ett fenomensom
jag tycker inte är tillräckligt diskuterat och ännumindre
vetenskapligt behandlat, ett fenomen som skulle kunna på ettväsentligt
sätt bidraga till att påvisa hur meditationsprocessenför
in individen i en fördjupad och annorlunda verklighet ochinte enbart
in i en subjektiv, hallucinatorisk och illusorisk upplevelsegenom det inslag
av självhypnos, som det meditativa tillståndetinnebär.
Jag tänker här på de fenomen som uppträderkring de
personer som nått en viss grad av andlig utveckling, oftagenom meditation.
Det är som den andliga inspirationen smittar av sig på demsom
är i närheten, vilket inte alltid kan förklaras somsuggestion
utan bör vara uttryck för en aktivering av energieroch ny medvetenhet.
Detta borde vara ett spännande forskningsfältoch visar det sig
vara på detta sätt, talar det starkt föratt "det omvända
perspektivet" gäller. Det innebär såledesatt vår
vanliga världsbild och uppfattning ej speglar verklighetenutan endast
utgör en begränsad del, en "nedprojektion" av någotstörre
som endast kan upplevas genom ett nervsystem som är tränatför
det. Man vet t.ex. att EEG har olika utseende vid olika medvetenhetsnivåersamt
att hjärnan kan fås att arbeta som en helhet. Talar manom personlig
utveckling och även hela mänsklighetens utvecklingär det
således mycket som talar för att den bör skei denna riktning.
Detta tycks vara det närmaste man kan komma detta problem. Fråganär
hur man inom teosofin på ett bra sätt skall kunna förmedladenna
kunskap så att den blir attraktiv? Det bör ju vara enangelägen
uppgift för teosofin för den tid vi lever i. Individenbör
nu vara mogen för nästa steg i utvecklingen av sittmedvetande.
En möjlig väg ur detta dilemma skulle kunna varaatt beskriva
det nuvarande läget som illusoriskt och otillräckligtoch att
människan i det transcendentala tillståndet fungerarhelt och
fullt och är närmare verkligheten. Det är viktigtatt verkligen
fatta och inse att det som vi i vårt sinne uppleversom verklighet
och litar på egentligen inte är verklighetensjälvt utan
är blott en ytlig och begränsad bild av den,filtrerad och tolkad
genom vårt jag. Hur skall vi kunna förståatt verkligheten
"ligger där ute", i det utomvärldsliga, i dettranscendenta, för
att citera ur Hans Hofs bok "Var finns Gud".
Hur skapa intresse för en medvetandeförvandling? Härligger
teosofins stora möjlighet och av allt att döma dess uppgift.Det
gäller att stimulera växten till nästa medvetandesnivå,den
intuitiva. Denna utveckling inom samfundet är tydligen pågång
om man beaktar innehållet i föredrag, seminarieretc. Det finns
ett stort intresse för specialister inom detta områdesom t ex
J. Krishnamurti, Zen, filosofi etc. Vårt tänkande hargenom kontakten
med Zen, djupmeditation, relativitetsteorin och inte minstmed den nya fysiken
- Bohm, Capra m.fl - fått en viss inre beredskapatt överge de
invanda uppfattningarna. Kan vi möjligen tänkaoss att vi sträcker
oss så långt som till att vågaöppna oss för
"det omkastade perspektivet", den andliga utgångspunkten?
Bo G. Johnson har stor erfarenhet som psykiater. Han har arbetat i Göteborgunder
sin yrkesaktiva tid och har parallellt med sin läkargärningägnat
stor uppmärksamhet åt bl a meditation.
Vägen till visdom och medkänsla
av Jan Bärmark
Det berättas om hur den buddhistiske lärarenAttisha när han var på väg till Lhasa såg en kvinnautmed vägen som ömsom skrattade och ömsom grät. Kvinnansbeteende förbryllade honom. Han frågade vad som låg bakomhennes beteende. Jo, svarade kvinnan, när jag tänker påatt alla människor inom sig har förmågan att utveckla visdomoch medkänsla kan jag inte låta bli att skratta av glädje.När jag sedan tänker på vad människorna gör avdenna förmåga kan jag inte låta bli att gråta.
Den indiske poeten Shantideva skriver:
Fastän människor önskar frihet från olycka
rusar de efter allt slags elände.
Fastän de önskar lycka
förstör de den av oförstånd, som vore den en fiende.
Överallt kan vi se detta. Vår kortsiktiga egoismleder till negativa för att inte säga katastrofala konsekvenserför oss själva och andra. Vad skall vi göra? Shantidevafortsätter:
Obehärskade varelsers antal är oändligt som rymden
och att tygla dem alla är omöjligt.
Bara genom att övervinna vredgade tankar
kan jag besegra alla mina fiender.
För mig är det omöjligt
att hindra yttre händelsers gång.
Men om jag blir herre över mitt eget sinne
varför behöver jag då behärska annat?
Vägen till visdom och medkänsla är lång.Skall vi gå långt måste vi, för att tala med Krishnamurti,börja mycket nära. Vi måste börja där vi stårnu. Steg för steg får vi utveckla medkänsla och visdom.Vi får börja med att bearbeta vårt eget sinne. Störandekänslor som avund, hat eller begär har oss nu i sin makt. Viär deras slav. Vi måste därför lära oss att sehur sådana känslor skapar negativa konsekvenser både föross själva och andra. Vi måste träna oss i att utvecklagenerositet, tålamod, moral, entusiasm, sinnesnärvaro och visdom.Generositeten befriar oss från vårt fastklängande vidföreställningar som "mitt och ditt". Tålamodet släckerhatets och motviljans lågor. Etiska riktlinjer hjälper oss attfinna en färdriktning som gagnar andra. Entusiasmen hjälper ossatt inte ge vika i vår strävan att utveckla visdom och medkänsla.Sinnesnärvaro innebär att handla på ett balanserat sätt.Visdom är urskiljningsförmåga. Det viktiga är intehur vi har det utan hur vi tar det! Visdom är konsten att "ta det",att t.ex. ta motgångar som hjälpmedel att utveckla tålamod.
Shantidevas recept för hur vi förverkligar visdomoch medkänsla och därmed når välbefinnande äratt bryta med det snäva egocentriska tänkandet. Det är ettförsta och nödvändigt steg.
Eftersom jag själv och andra är lika
i det att vi vill vara lyckliga,
vad är det då för särskilt med mig?
Varför strävar jag bara efter egen lycka?
Förmågan att utveckla visdom och medkänslafinns hos alla människor. Den är inte beroende av kultur, köneller ras (etnisk tillhörighet). Inom alla religioner kan vi finnariktlinjer för hur vi kan utvecklas, en "hjärtats lära"som Annie Besant talat om. Vi behöver också hjälp av andligavänner, män och kvinnor som genom sin meditativa erfarenhet vethur man skall gå tillväga för att träna sinnet. Frånvåra andliga lärare får vi råd för hur vi skallväcka vår egen inre andlige lärare. När detta skettkommer livets alla olika händelser att bli våra andliga vänner.
Meditation är ett ord med många innebörder.Det kan betyda att vi lugnar ner vårt sinne för att bli mernärvarande i allt vi gör. En enkel övning, som jag självofta gör, är att jag sittande i en bekväm ställningger akt på min egen in- och utandning. Jag skapar härmed ettkreativt utrymme inom mig själv. Det ytliga sinnets chattrande upphör.Tankar och impulser passerar likt moln över en klar himmel. Jag kommernära mitt kreativa inre. Det handlar inte om att komma bort frånverkligheten utan att vara mer närvarande med alla sina sinnen.
Fastän husets lampa är tänd
lever den blinde i ständigt mörker.
Fastän spontaniteten är allestädes närvarande
är den bortom räckhåll för det förvirradesinnet.
Denna dikt skrevs av den buddhistiske poeten och yoginSaraha. "Husets lampa" är vår buddha-natur. Alla människorborde få förmågan att likt Buddha nå upplysningen,men vi har ännu inte kännedom om denna vår förmåga.Vi är, som det heter i dikten, "blinda och lever i mörker".
Spontaniteten finns som en allestädes nävarandemöjlighet, men så länge vi är främmande förvår djupaste natur är den utom räckhåll föross. Anledningen till att vi är blinda för vår buddha-naturär att den inte ligger i öppen dager. Buddha-naturen liknas iblandvid en skatt nedgrävd i jorden under vårt hus! Vi måstebörja med att söka i vårt eget inre och tränga bakomalla de konventionella bilder vi har av oss själva.
Meditation kan också betyda att träna sinnetatt
tänka i andra banor. När jag vaknar på morgonen tänkerjag
på hur bra det vore om alla människor vaknade upp ur sinokunnighet
och strävade efter att utveckla visdom och medkänsla.När
jag tvättar mig, önskar jag att alla människormåtte
befrias från följderna av sina negativa handlingar.När
jag äter frukost tänker jag att alla människormåtte
bli andligen och kroppsligen mätta. Varje vardaglig handlinganvänds
i syfte att vänja tankarna vid att utveckla visdom ochmedkänsla.
Ur Tidlös Visdom nr 2, 1999