INNEHÅLL

Förord av Annie Besant
Företal
Urskillningsförmåga
Frihet från begär
Rätt vandel
Kärlek
 
 

FÖRORD

Såsom en av de äldre har jag fått privilegiet att med några ord inleda denna lilla bok, ett förstlingsarbete av en - kroppsligen men ej andligen - ung broder. De läror som denna bok innehåller fick han av sin Mästare, då Denne beredde honom för invigningen. Och han skrev sedan ned dem ur minnet - långsamt och mödosamt, ty då skrev han engelska mycket mindre flytande än nu. Det mesta är ett återgivande av Mästarens egna ord. Det som han ej ord för ord återgett är Mästarens tankar klädda i Hans lärjunges ord. Mästaren själv tillade två meningar, som hade blivit överhoppade. I två andra fall har ett utelämnat ord blivit tillagt. Frånsett detta är denna bok helt och hållet Alcyones eget verk, hans första gåva till världen. Må den hjälpa andra, såsom dessa läror hjälpte honom. Det är den förhoppning, med vilken han överräcker den.

Men dessa ord kan endast bära frukt, om de verkligen efterlevs,  såsom han levat efter dem, sedan han hörde dem från sin Mästares läppar.

Om hans exempel leder till efterföljd och desslikes lärorna, då skall för den som läser detta, liksom förut för honom som skrivit det, den stora Porten glida upp och hans fot beträda Vägen.

December 1910

Annie Besant
 
 

Till  dem som klappar  på

Från det overkliga led mig till det verkliga!
Från mörker led mig till ljus!
Från död led mig till odödlighet!
 

FÖRETAL

DESSA ORD är icke mina, de är den Mästares ord vilkens lärjunge jag är. Utan Honom hade jag inte kunnat göra någonting, men genom Hans hjälp har jag satt min fot på vägen. Även du önskar vandra den Vägen. Därför skall de ord som Han talade till mig hjälpa även dig, om du vill lyda dem. Det är inte nog med att säga, att de är sanna och sköna. Den som vill lyckas måste i detalj göra det som är sagt. Att se mat och säga att den är god mättar ej den hungrande, han måste sträcka ut sin hand och äta. På samma sätt är det inte nog med att höra Mästarens ord. Du måste göra vad Han säger, ge akt på varje ord, följa varje vink. En vink som inte följs, ett ord som går förlorat är borta för alltid. Ty Han  talar ej två gånger.

Fyra är förutsättningarna  för denna Väg:
ï Urskillningsförmåga
ï Frihet från begär
ï Rätt vandel
ï Kärlek

Vad Mästaren sagt mig om var och en av dessa, skall jag nu försöka säga dig.

URSKILLNINGSFÖRMÅGA

Först måste du förvärva urskillningsförmåga. Härmed menas vanligen den förmåga att skilja mellan det verkliga och det overkliga som leder människan att beträda Vägen. Den är detta, men den är också mycket mer. Du måste använda den, inte endast vid Vägens början utan vid varje steg, under varje dag från Vägens början till dess slut. Du träder in på Vägen, därför att du lärt dig förstå, att du endast där kan finna det som är värt att vinna. Den okunnige arbetar för att vinna rikedom och makt. Men dessa varar allra högst under ett liv, och därför är de overkliga. Det finns högre ting än dessa - ting som är verkliga och beståndande. När du en gång fått ögonen öppna för dem, känner du icke längre åtrå efter några andra.

I hela vida världen finns endast två slags människor - de som äger kunskapen, och de som icke äger den. Och denna  kunskap är det, som betyder något. Vilken religion en människa bekänner sig till, vilken ras hon tillhör - det är oväsentligt. Det verkligt väsentliga är denna kunskap - kunskapen om Guds avsikt med människan. Ty Gud har en avsikt, och denna avsikt är utveckling. Då människan en gång insett denna avsikt och verkligen fattat den, då kan hon inte underlåta att arbeta för den, att göra sig själv till ett med den, för den är så härlig, så skön. Hon kan inte göra annat, för hon vet, att hon står på Guds sida, står på det godas sida och emot det onda samt arbetar för utveckling och inte för själviska mål.

Om hon står på Guds sida, är hon en av de våra. Och det betyder ingenting, och hon kallar sig hindu eller buddhist, kristen eller muhammedan, om hon är född i Indien eller England, i Kina eller Ryssland. De som står på Hans sida vet varför de är här och vad de bör göra, och de försöker också att göra det. Alla andra svävar ännu i okunnighet om vad de har att göra och handlar därför ofta dåraktigt, i det att de försöker finna egna vägar, som de tror skall vara behagliga för dem själva, utan att förstå att alla är ett, och att därför endast det som den Ende vill kan bli verkligt behagligt för någon. De följer det overkliga i stället för det verkliga. Först när de lärt sig skilja mellan dessa två, har de ställt sig på Guds sida, och därför är detta urskiljande det första steget.

Men även sedan valet är gjort måste du alltjämt minnas, att det finns många olika slag av verklighet och overklighet. Och fortfarande måste du skilja mellan rätt och orätt, mellan nyttigt och onyttigt, mellan sant och falskt, själviskt och osjälviskt.

Mellan rätt och orätt borde det inte vara svårt att välja, ty de som önskar följa Mästaren, har redan bestämt sig för att välja det rätta, vad det än kostar. Men kroppen och människan är två, och människans vilja överensstämmer inte alltid med kroppens. Då din kropp önskar något, stanna då och tänk efter, om du  verkligen önskar det. För du är Gud, och du vill endast vad Gud vill. Men du måste forska djupt i ditt eget väsen för att finna Guden i dig och lyssna till Hans röst, som är din  röst. Men tag ej miste på dig och dina kroppar - vare sig den fysiska kroppen, känslokroppen eller tankekroppen. Var och en av dem skall göra anspråk på att vara Självet för att få vad den vill. Men du måste förstå dem alla och känna dig själv  såsom deras herre.

När något arbete måste utföras, vill den fysiska kroppen vila sig eller gå ut och gå eller äta och dricka. Och den okunnige säger då till sig själv: ìJag vill göra detta, och jag måste ju också göra det.î Men den som äger kunskap säger: ìDen, som vill detta, är icke jag, och därför får den vänta litet.î Då det finns ett tillfälle att hjälpa någon, har kroppen ofta den känslan: ìO, så mycket besvär det kommer att göra mig, någon annan får göra det.î Men människan svarar sin kropp: ìDu skall inte hindra mig från att göra ett gott verk.î

Kroppen är ditt husdjur - hästen som du rider på. Därför måste du behandla den väl och ta god vård om den. Du får inte överanstränga den och du måste ge den god näring med uteslutande ren föda och ren dryck och alltid hålla den noga ren, fri från den allra obetydligaste smutsfläck. Ty utan en fullkomligt ren och sund kropp kan du icke utföra det mödosamma förberedelsearbetet, kan du icke stå ut med den oavbrutna spänning det fordrar. Men det måste alltid vara du  som är herre över din kropp, icke den, som är herre över dig.

Känslokroppen har sina  begär - en mångfald sådana. Den fordrar att du skall bli vred, att du skall tala hårda ord, känna dig avundsjuk, vara begiven på pengar, avundas andra människor deras ägodelar, ge efter för ditt missmod. Allt detta och mycket mera fordrar den, icke därför att den vill skada dig, utan därför att den tycker om våldsamma vibrationer, och därför att den tycker om, att dessa ständigt växlar. Men du vill inte allt något dylikt, och därför måste du lära dig skilja på dina behov och din kropps behov.

Din tankekropp vill tänka sig själv i stolt avskildhet, den vill tänka högt om sig själv och lågt om andra. Till och med när du vänt den bort från världsliga ting, försöker den ändå att beräkna för sig själv. Den försöker förmå dig att tänka på dina egna framsteg i stället för att tänka på Mästarens verk och på att hjälpa andra. Då du mediterar, försöker den förmå dig att tänka på de många olika ting som den  vill ha, istället för på det enda, som du  vill. Du är icke detta ditt tänkande, utan du har det för att använda det. Här är sålunda åter urskillning nödvändig. Du måste oförtrutet vara på din vakt, annars kommer du att misslyckas.

Ockultismen vet inte av någon kompromiss mellan rätt och orätt. Med skenbar uppoffring av vad det än må vara, måste du göra det som är rätt och låta bli det som är orätt, utan hänsyn till vad den okunnige må tänka eller säga. Du måste noggrant studera naturens dolda lagar och, då du känner dem, ordna ditt liv i överensstämmelse med dem och alltid använda både förnuft och vanligt sunt förstånd.

Du måste skilja mellan det väsentliga och det oväsentliga. Orubblig som en klippa då det gäller rätt eller orätt, ge alltid vika då det gäller betydelselösa saker. För du måste alltid vara blid och vänlig, villig att lyssna till andras ord, att gå deras önskningar till mötes och att lämna dem samma fullständiga frihet, som du gör anspråk på för egen räkning.

Försök att se vad som är värt att göras och kom ihåg att inte bedöma en sak efter dess omfång. En småsak, som är särskilt nyttig för Mästarens verk, är vida mer värd att göras än en stor sak, som världen skulle kalla god. Du måste skilja icke endast det nyttiga från det  onyttiga, utan även det mer nyttiga från det mindre nyttiga. Att mätta fattiga är ett gott och nyttigt verk - och likväl är det nyttigare och ädlare att mätta själar än att mätta kroppar! Vilken rik människa som helst kan mätta kroppen. Men endast den som äger kunskap kan mätta själen. Om du äger kunskap, så är det din plikt att förhjälpa andra till kunskap.

Hur vis du än är, har du dock mycket att lära på denna väg, ja så mycket, att du även här måste bruka urskillning och noggrant betänka, vad som är värt att lära. All kunskap att nyttig, och en gång skall du äga all kunskap. Men så länge du endast har en del därav, se då till att denna del är den värdefullaste. Gud är Visheten såväl som Kärleken. Ju mer vishet du har, dess mer av Honom kan du uppenbara. Studera således, men studera först och främst det som bäst kan hjälpa dig att hjälpa andra. Arbeta med tålamod med dina studier, icke för att människorna skall hålla dig för vis och icke ens för att äga lyckan av att vara vis, utan därför att endast en vis människa kan hjälpa på ett vist sätt. Hur mycket du än önskar hjälpa , kan du dock, om du är okunnig, göra mera skada än nytta. Du måste skilja mellan sanning och lögn. Du måste lära dig att vara alltigenom sann i tankar, ord och gärningar.

Först och främst i tankar. Detta är inte lätt, ty det finns i världen så många osanna tankar, så många dåraktiga och vidskepliga föreställningar. Och ingen, som är bunden vid dem, kan taga ett steg framåt. Du får inte hålla fast vid en tanke bara därför att många andra människor gör det, för att man trott på den under århundraden, eller därför att den står skriven i någon bok som anses helig. Du måste själv tänka på saken och själv bedöma dess rimlighet. Kom ihåg, att om också tusende människor har samma åsikt om ett ämne, är deras mening värdelös, om de inte äger någon kunskap i detta ämne. Den som vill vandra Vägen måste lära sig tänka själv, för fördom är ett stort ont i världen och en av de bojor från vilka du måste helt frigöra dig.

Dina tankar om andra måste vara sanna. Du får inte tro om dem sådant, som du icke vet. Förutsätt inte att de alltid tänker på dig. Om någon människa gör något, som du tror skall kunna skada dig, eller säger något, som du tror har avseende på dig, tro då icke genast: ìHon vill mig illa.î Sannolikt tänkte hon inte alls på dig, för varje människa bär på sina egna sorger, och hennes tankar rör sig huvudsakligen omkring henne själv. Om en människa talar vreda ord till dig, tänk inte: ìHon hatar mig, hon vill såra mig.î Sannolikt har någon eller något retat henne, då hon händelsevis möter dig, utgjuter hon sin vrede över dig. Hon handlar dåraktigt, för all vrede är dåraktig. Men du får därför inte tänka osant om henne.

När du blir Mästarens lärjunge, kan du alltid pröva sanningen av dina tankar genom att jämföra dem med Hans. Ty lärjungen är ett med sin Mästare, och han behöver endast förflytta sin tanke in i sin Mästares tanke för att genast se, om de stämmer överens. Gör de icke det, så är lärjungens oriktig, och han ändrar den genast. För Mästarens tanke är fullkomlig, emedan Han vet allt. De som ännu inte är antagna till Hans lärjungar kan inte göra alldeles så, men de kan till stor del hjälpa sig med att ofta stanna och tänka efter:  ìVad skulle Mästaren tänka om detta? Vad skulle Mästaren säga eller göra under dessa förhållanden?î Ty du bör aldrig göra, säga eller tänka något, som du inte kan föreställa dig, att Mästaren skulle kunna göra eller tänka.

Du måste vara sann också i ditt tal  - noggrann och utan överdrifter. Tillskriv aldrig en annan människa något motiv, för endast hans Mästare vet hans tankar. Han kan handla av skäl, som du aldrig kommit att tänka på. Om du hör skvaller om någon, så berätta det inte vidare. Det är kanhända icke sant, och även om det vore sant, så är det vänligare att ingenting säga. Tänk dig väl för innan du talar, så att du icke brister i noggranhet.

Var sann i handling, låtsa aldrig att vara annorlunda än du är. Ty all förställning är ett hinder för sanningens rena ljus, som bör lysa igenom dig, liksom solljuset lyser igenom klart glas.

Du måste skilja mellan själviskhet och osjälviskhet. Ty själviskheten har många former, och när du i en form tror dig slutgiltigt ha dödat den, reser den sig i en annan, lika stark som någonsin. Men så småningom kommer du att bli så uppfylld av tanken på att hjälpa andra, att det inte finns tid eller rum för någon tanke på dig själv.

Du måste ha urskillning i ännu ett avseende. Lär att urskilja det gudomliga i allt och alla, oberoende av hur onda de än kan synas på ytan. Du kan hjälpa din broder genom det som du gemensamt med honom: det Gudomliga livet. Lär dig att väcka det hos honom, lär dig att vädja till det hos honom. Då kan du bevara din broder från det orätta.
 

FRIHET FRÅN BEGÄR

Förutsättningen frihet från begär  är svår för många att förvärva. De känner att de är sina begär - att om deras känslor för och emot, deras sympatier och antipatier togs ifrån dem, skulle det inte finnas något kvar av deras själv. Men dessa är de som ej sett Mästaren. I strålglansen av Hans heliga närvaro dör alla begär, utom begäret att likna Honom. Innan du emellertid får lyckan att möta Honom ansikte mot ansikte, kan du förvärva frihet från begär på annan väg. Urskillningsförmågan har redan hjälpt dig inse, att de ting som de flesta människor önska sig, såsom rikedom och makt, icke är värda att äga. Då man verkligen fattar detta och inte endast säger det, upphör allt begär efter dem.

Så till vida är allt enkelt. Det fordras endast, att du själv skall förstå. Men några finns som avstår från jordiska strävanden bara för att vinna himmelen eller för att ernå egen frihet från återfödelse. I denna villfarelse får du inte låta dig fångas. Om du glömt dig själv helt och hållet, så kan du icke hålla på att tänka efter, när detta själv skulle kunna vara frigjort, eller vad slags himmel det skulle kunna få. Kom ihåg, att varje  själviskt begär är en boja, hur högt dess mål än må vara. Och innan du frigjort dig från den, är du inte helt och hållet fri att hänge dig åt Mästarens arbete.

När alla begär för dig själv är borta, så kvarstår kanske ännu begäret att se resultatet av ditt arbete. Om du hjälpt någon, vill du se, hur mycket du hjälpt honom. Kanske du till och med vill, att också han skall se det och vara tacksam. Men detta är fortfarande begär och dessutom brist på tillit. Då du sätter in din kraft på att hjälpa, så måste det bli ett resultat, vare sig du ser det eller ej. Om du känner Lagen, vet du att det  måste förhålla sig så. Du måste alltså göra det rätta för det rättas egen skull och ej i hopp om belöning. Du måste arbeta för arbetets skull, inte i förhoppningen om att få se ett resultat. Du måste ägna alla dina krafter åt att tjäna världen, därför att du älskar den och inte kan göra annat än offra dig för den.

Hys inte något begär efter psykiska krafter. De kommer då Mästaren vet, att det är bäst för dig att få dem. Att framtvinga dem i förtid medför ofta många störningar. Den, som har dem missleds ofta av bedrägliga naturandar eller blir egenkär och tror, att han inte kan missta sig. I varje fall kan den tid och kraft som åtgår till att förvärva dem användas bättre i arbete för andra. De kommer under utvecklingens gång - de måste ju komma. Och om Mästaren ser, att det skulle vara nyttigt för dig att få dem förr, så kommer han att säga dig, hur du utan fara kan utveckla dem. Men till dess är det bättre för dig att vara utan dem.

Du måste också ta dig i akt för vissa små begär, som är vanliga i det dagliga livet. Önska aldrig att briljera eller ta dig märkvärdig ut, åtrå icke att tala. Det är bra att inte tala mycket, än bättre att ingenting säga - såvida du inte är alldeles säker på, att vad du önskar säga är sant, vänligt och till hjälp för någon. Innan du talar, tänk väl efter, om det som du vill säga, har dessa tre egenskaper. Om icke så avhåll dig från att tala.

Det är bra om du redan från början vänjer dig att tänka dig väl för, innan du talar. Ty då du når invigningen måste du noga vakta varje ord, så att du inte yppar, vad som inte får förtäljas. Mycket prat är onödigt och dåraktigt, Då det blir skvaller, är det elakt. Vänj dig därför att lyssna mer än tala. Framhäv icke dina åsikter, såvida du inte särskilt blir tillfrågad om dem. I en framställning om ìförutsättningarnaî för att vandra Vägen nämns de sålunda: att veta, att våga, att vilja och att tiga. Och av dessa är den sista den svåraste.

Ett annat vanligt begär, dom du strängt måste kuva, är begäret att blanda dig i andras angelägenheter. Vad en annan människa gör eller säger eller tycker angår icke dig, och du måste lära dig att låta henne vara fullkomligt i fred. Hon har full rätt att tänka, tala och handla fritt, så länge hon inte går i vägen för någon annan. Du fordrar för dig frihet att göra det du anser rätt. Du måste lämna henne samma frihet. Och när hon begagnar den, har du ingen rättighet att anmärka på henne.

Om du tycker, att hon gör orätt, och du kan finna ett lämpligt tillfälle att enskilt och mycket försynt säga henne, varför du tycker det, kan du kanske övertyga henne. Men det finns många tillfällen, då även detta skulle vara en olämplig inblandning. På inga villkor får du gå och skvallra till en tredje person om saken, ty det är  ett ytterst fult handlingssätt.

Om du ser ett fall av grymhet mot ett barn eller ett djur, så är det din plikt att ingripa. Om du ser någon bryta mot landets lagar, bör du underrätta myndigheterna. Om du fått i uppdrag att uppfostra någon, kan det bli din plikt att milt påvisa för honom hans fel. Men med undantag av dessa fall, sköt din egen gärning och lär dig tystnadens dygd.
 

RÄTT  VANDEL

För en rätt vandel  har Mästaren uppställt följande sex punkter att särskilt beakta:
1) Självbehärskning i tanke
2) Självbehärskning i handling
3) Fördragsamhet
4) Glatt mod
5) Målmedvetenhet*
6) Tillit

(Somliga av dessa uttryck översätts ofta med andra ord, liksom även namnen på ìförutsättningarnaî. Men jag har använt uttryck som Mästaren själv använde, då han förklarade dem för mig.)
* Engelskans ìOnepointednessî.

1) Självbehärskning i tanke

Den förutsättning som kallas frihet från begär visar att man måste behärska känslokroppen. Denna gång gäller samma sak ifråga om tankekroppen. Därmed menas behärskning av lynnet, så att man inte känner vrede eller otålighet; behärskning av tankeförmågan, så att tanken alltid förblir lugn och klar; och härigenom behärskning av nerverna, så att de är så litet retliga som möjligt. Detta sista är svårt, för när du försöker bereda dig för Vägen, kan du icke undgå att göra din kropp känsligare, så att dess nerver lätt kommer i vibration för ett ljud eller en plötslig inverkan och blir ytterst ömtåliga för varje påfrestning. Men du måste göra ditt bästa.

Sinneslugn innebär också mod att utan fruktan möta frestelserna och svårigheterna på Vägen; det innebär även en ståndaktighet, som kommer dig att ta de bekymmer lätt som möter i varje människans liv och undgå den oupphörliga oro för småsaker i vilken många människor nästan ständigt lever. Mästaren lär, att vad som träffar en människa utifrån ingenting betyder. Sorg, bekymmer, sjukdom, förluster - allt sådant måste vara  såsom inget för henne och får inte störa hennes sinneslugn. De är följderna av handlingar i det förgångna, och när de kommer, måste du bära dem med glatt mod och komma ihåg, att allt ont är övergående, och att det är din plikt att alltid vara glad och lugn. De tillhör dina föregående liv, inte det nuvarande. Då du inte kan ändra dem, är det gagnlöst att låta dig störas av dem. Tänk snarare på vad du nu gör, ty det bildar grunden för händelserna i nästa liv och det  kan ändras.

Tillåt dig aldrig att vara dyster eller betryckt! Nedstämdhet är oriktig, för den smittar andra samt gör deras liv svårare, och det har du inte rätt att göra. Skaka därför av dig din nedstämdhet genast den kommer.

På ännu ett sätt måste du behärska dina tankar: du får inte låta dem vandra. Vad du än sysslar med, håll tankarna samlade, så att det blir väl gjort; låt inte dina tankar irra omkring, utan håll alltid några goda tankar i beredskap att rycka in, så snart du inte är upptagen av ditt arbete.

Använd din tankekraft varje dag för goda ändamål. Var en kraft i utvecklingens tjänst! Tänk varje dag på någon, som du vet sörjer, lider eller behöver hjälp, och omslut honom med kärleksfulla tankar.

Håll din själ fri från högmod, för högmod kommer allenast av okunnighet. Den människa som inte äger kunskap tror att hon är stor, att hon gjort det ena eller andra storverket. Den visa människan vet, att endast Gud är stor och att allt gott verk görs av Gud allena.
 

2) Självbehärskning i handling

Om din tanke är som den bör vara, har du föga besvär med dina handlingar. Ty märk väl, tanken måste omsättas i handling, om den skall kunna gagna människosläktet. Det får inte finnas någon lättja, bara ständig verksamhet i det goda. Men det måste vara din egen  plikt du fullgör, icke någon annans, om inte med hans tillåtelse och för att hjälpa honom. Låt varje människa sköta sitt arbete på sitt eget sätt. Var alltid redo att erbjuda hjälp när den behövs, men blanda dig aldrig  i andras affärer. För  många är detta det svåraste som finns, att lära sig hålla sig till sin egen syssla. Men detta är just vad du måste göra.

Därför att du försöker ta itu med högre uppgifter får du inte glömma dina vanliga plikter. Ty först när de är fullgjorda, är du ledig till annat slags tjänande. Du bör inte åtaga dig några nya världsliga förpliktelser. Men dem du redan åtagit dig måste du fullgöra på ett fullkomligt sätt  -  nämligen alla klara, förnuftiga plikter, som du själv inser att du har, icke inbillade plikter som andra försöker pålägga dig. Om du vill tillhöra Honom, måste du göra vanligt arbete bättre, icke sämre än andra, ty du måste göra även detta för Hans skull.

3) Fördragsamhet

Du måste känna fullkomlig fördragsamhet med alla och hysa lika varmt intresse för vad en annan religions bekännare tror, som för din egen tro. Ty deras religion är, lika väl som din, en väg till det högsta. Och för att kunna hjälpa alla måste du förstå alla.

Men för att kunna förvärva denna fullkomliga fördragsamhet, måste du själv först vara fri från trångsinhet och fördom. Du måste lära dig förstå, att  inga ceremonier är nödvändiga. Annars anser du dig själv på ett eller annat sätt bättre än andra, som ej fullgör sådana. Å andra sidan får du inte döma dem som ännu hänger fast vid ceremonier. Låt dem göra som de vill, bara de inte blandar sig i dina angelägenheter, då du nu vet sanningen. De får inte söka tvinga på dig något , som du vuxit ifrån. Var alltid förstående, var mild mot allt!

Nu när dina ögon öppnats, syns dig kanske något av din gamla tro underligt, syns dig några av de gamla ceremonierna orimliga. Och kanske är de det. Respektera dem dock för de goda själars skull för vilka de ännu är viktiga, även om du inte själv kan delta i dem. De fyller sin plats, de gör sin nytta. De kan liknas vid de dubbla linjer som, då du var barn, hjälpte dig att skriva jämn stil i raka linjer, tills du lärde dig skriva bättre och ledigare utan dem. Det fanns en tid, då du behövde dem, men nu är den tiden förbi.

En stor lärare skrev en gång: ì Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade barnsliga tankar; men då jag blev en man lade jag bort det som var barnsligt.î Och likväl är den som glömt sin barndom och förlorat känslan för barn oförmögen att undervisa dem och hjälpa dem. Se därför vänligt, milt, fördragsamt på alla, men verkligen lika på alla, buddhister och hinduer, jainer och judar, kristna och muhammedaner.

4) Glatt mod

Du måste bära ditt öde med glädje, hurdant det än må vara. Och anse det som en ynnest att du får lida, för det visar, att Ödets Herrar anser dig värd hjälp. Hur svårt det än är så var tacksam, att det inte är svårare. Kom ihåg, att Mästaren blott har föga användning för dig, innan du arbetat av din karmiska skuld och blivit fri. Genom att erbjuda dig åt Honom har du bett om att få din karma påskyndad, så att du nu i ett eller två liv skall kunna arbeta ut, vad som annars skulle ha uttänjts över hundra. Men för att göra det bästa möjliga av det måste du böra det med glatt och förnöjsamt mod.

Och ännu en sak. Du måste ge upp all känsla av att äga. Karma tar kanske allt som du älskar högst - till och med de människor du älskat mest. Men även då måste du vara redo att med glatt mod skiljas från allt och alla. Mästaren behöver ofta ingjuta sin styrka i andra genom sin tjänare - men det kan han inte, om tjänaren är nedtryckt av missmod. Glatt mod är sålunda en regel i livet.

5) Målmedvetenhet

Det som du har att inrikta dig på är att göra Mästarens verk. Vad som än kommer i vägen får du åtminstone aldrig glömma detta. För övrigt kan ingenting komma i vägen för dig. För allt nyttigt, osjälviskt arbete är Mästarens verk, och du gör det ju för Hans skull. Åt varje minsta del därav måste du ägna hela din uppmärksamhet, så att det blir ditt allra bästa. Samme Lärare som jag ovan anfört har på ett annat ställe skrivit: ìAllt vad I gören, gören det av hjärtat, såsom för Herren, ej såsom för människor.î Tänk på hur du skulle utföra ett arbete, om du visste, att Mästaren helt plötsligt skulle komma och granska det. Just så måste du utföra allt, vad du har att göra. De som vet mest skall bäst förstå allt det som ligger i denna vers. Det finns en annan lik denna, men mycket äldre: ì Allt vad du lägger din hand vid, gör det efter bästa förmåga.î

Med ìmålmedvetenhetî menas också, att ingenting får - ens för ett ögonblick - dra dig från den Väg på vilken du inträtt. Inga frestelser, inga världsliga nöjen, icke ens några tillgivenhetsband får locka dig på avvägar. För du måste bli ett med Vägen. Den måste så helt höra samman med ditt väsen, att du följer den utan att behöva tänka därpå och utan att kunna vika från den. Du, Monaden, har beslutat vandra den. Att svika den vore att svika dig själv.

6) Tillit

Du måste ha tillit till din Mästare, du måste ha tillit till dig själv. Om du skådat Mästaren, kommer du att till det yttersta tro på Honom genom månget liv och mången död. Om du ännu inte skådat Honom, måste du dock försöka fatta Honom och tro på Honom, för om du inte gör det, kan inte ens Han hjälpa dig. Utan en fullkomlig tro kan det inte bli någon fullkomlig ström av kärlek och kraft.

Du måste tro på dig själv. Du säger, att du känner dig själv allt för väl! Om du känner det så, känner du icke  dig själv - du känner endast det yttre, bräckliga höljet, som så ofta fallit i dyn. Men du, den verkliga du, är en gnista av Guds egen eld, och Gud, som är allsmäktig, bor i dig. Fördenskull finns inte något, som du inte kan göra, om du vill, verkligen vill. Säg till dig själv: ì Vad människor gjort kan människor göra. Jag är människa och tillika Gud i människan. Jag kan göra detta, och jag  skall göra det.î Ty din vilja måste vara som härdat stål, om du vill vandra Vägen.
 

KÄRLEK

Främst bland alla förutsättningarna är kärleken. Är den tillräckligt stark hos en människa, tvingar den henne att förvärva alla de andra, och alla dessa är utan kärleken icke tillfyllest. Ofta förklaras denna vara ett brinnande begär efter befrielse från födelsens och dödens kretsgång och efter förening med Gud. Men en sådan framställning av saken ger den ett sken av själviskhet och låter endast en del av dess innebörd komma fram. Den är icke så mycket begär som vilja, beslut, föresats. För att åsyftad verkan skall kunna uppnås, måste detta beslut uppfylla hela din varelse, så att det inte lämnar rum för någon annan känsla. Det är förvisso viljan att bli ett med Gud, men inte för att fly undan från lidande och möda, utan för att i djupaste kärlek till Honom verka med Honom och såsom Han. Eftersom Han är Kärleken, måste du, om du vill bli ett med Honom, även vara fylld av fullkomlig osjälviskhet och kärlek.

I det dagliga livet betyder detta två ting: för det första att noga ta sig i akt för att orsaka lidande för något levande; för det andra att alltid ta till vara varje tillfälle att hjälpa.

Således först: att ej förorsaka lidande. Det finns tre synder, som åstadkommer mera ont i världen än alla andra - förtal, grymhet och fördom - emedan de är synder mot kärleken. Den människa som i sitt hjärta vill vara uppfylld av kärlek till Gud, måste oförtrutet akta sig för dessa tre.

Se vad förtal åstadkommer! Det börjar med en ond tanke, och redan denna är i och för sig ett brott. Ty hos alla och hos allting finns det något gott; hos alla och hos allting finns det något ont.  Vi kan förstärka antingen det goda eller det onda genom våra tankar och sålunda hjälpa eller hindra utvecklingen. Vi kan göra Logos´ vilja eller stå Honom emot. Om du tänker på det onda hos en annan, handlar du på trefalt sätt orätt:

1) Du uppfyller din omgivning med onda tankar i stället för goda och ökar sålunda världens sorgebörda.

2) Om det hos människan finns det fel som du tror, förstärker du det och ger det ytterligare näring. Och därmed gör du din broder sämre i stället för bättre. Men oftast finns icke detta fel utan du har endast inbillat dig det. Och då kan dina onda tankar fresta din broder att göra orätt. För om han inte ännu är fullkomlig, kan du kanske göra honom sådan, som du tänkt dig honom.

3) Uppfyller du ditt eget sinne med onda tankar i stället för med goda, hindrar du därigenom din egen tillväxt och gör dig för dem som kan se ful och motbjudande i stället för skön och tilldragande.

Förtalaren är icke nöjd med att på detta sätt ha skadat sig själv och sitt offer, utan försöker med all makt att göra andra människor delaktiga i sitt brott. Ivrigt berättar han sin fula historia för dem, i hopp att de skall tro den och så förena sig med honom i att sända ut onda tankar mot det arma offret. Detta sker dagligen, och icke bara en människa gör så utan tusenden. Börjar du inse vilken låg, förfärlig synd detta är? Du måste fullkomligt sky den. Tala aldrig illa om någon. Vägra att lyssna, då någon annan talar illa om någon, och säg blott saktmodigt: ìKanske detta icke är sant - och även om det är det, så är det nog vänligare att icke tala om det.î

Vad grymhet beträffar, finns det två slag därav: avsiktlig och oavsiktlig. Den avsiktliga grymheten åsyftar att med vett och vilja pina en annan levande varelse. Det är den största av alla synder, ja snarare en djävuls än en människas verk. Du säger kanske, att ingen människa kan göra något dylikt? Men människor har ofta gjort det och gör det ännu dagligen. Inkvisitorerna gjorde det; många religiösa fanatiker har gjort det i sin religions namn. Vivisektorerna gör det. Många lärare gör det av gammal vana. Alla dessa människor försöker ursäkta sin råhet med att säga, att det brukas så. Men ett brott upphör icke att vara ett brott därför att många begår det. Karma tar icke ìdet brukasî med i räkningen; de karmiska följderna av grymhet är de förfärligaste av alla. Åtminstone i Indien finns det ingen ursäkt för sådana bruk, för plikten att inte skada är väl känd av alla. De grymmas öde måste även drabba alla dem som går ut i avsikt att döda Guds skapade varelser och kallar detta ìsportî.

Jag vet, att du icke skulle vilja göra saker sådana som dessa. Och av kärlek till Gud skall du, när tillfälle erbjuder sig, oförbehållsamt uttala dig mot dem. Men det finns grymhet i tal likaväl som i handling, och en människa som säger ett ord med avsikt att såra, gör sig skyldig till detta brott.

Icke heller detta får du göra. Ibland åstadkommer emellertid ett obetänktsamt ord lika mycket ont som ett elakt. Därför måste du även akta dig för oavsiktlig grymhet.

Den beror vanligen på tanklöshet. Den ene är t ex så genomsnål och girig, att han aldrig tänker på det lidande han förorsakar andra genom att underbetala sina tjänare och genom att halvsvälta hustru och barn. En annan tänker endast på att tillfredsställa sina egna begär och bryr sig föga om, hur många kroppar och själar han därvid förstör. En tredje kan, blott för att spara sig några minuters besvär, underlåta att betala sina arbetare på rätt dag och betänker inte, vilka svårigheter han utsätter dem för.

På så sätt förorsakas mycket lidande blott genom tanklöshet - genom att man glömmer att tänka på, hur en handling kommer att påverka andra. Men Karma glömmer aldrig och tar aldrig människors glömska med i räkningen. Vill du träda in på Vägen, måste du tänka på följderna av vad du gör, så att du icke gör dig skyldig till oavsiktlig grymhet.

Fördom är ett annat stort ont och har förorsakat mycken förfärande grymhet. Den människa som är slav under fördomar och vidskepelse föraktar andra, som är klokare än hon, och försöker tvinga dem att göra så, som hon gör. Tänk på det avskyvärda slaktande som förorsakades av den fördomen att djur skulle offras. Och tänk på den ännu grymmare fördomen, att människan skulle behöva kött till föda. Tänk på den behandling som de förtryckta klasserna i vårt älskade Indien måst utstå, och se därav, hur denna synd kan förorsaka hjärtlös grymhet även bland dem som dock erkänner broderskap såsom en plikt. Ridna av den mara som kallas fördom har människorna begått många brott i den gudomliga kärlekens namn. Var därför ytterst noga med, att ej  minsta spår av fördom finns hos dig.

Dessa tre stora brott måste du undvika. De står hindrande i vägen för allt framåtskridande, för de är synder mot kärleken. Men det är inte nog med, att du avhåller dig från det onda, du måste även vara verksam i det godas tjänst. Du måste vara så helt uppfylld av en brinnande önskan att tjäna, att du alltid håller dig beredd därtill gentemot alla i din omgivning  icke endast gentemot människor utan även djur och växter. Du måste dagligen och stundligen tjäna i det lilla, så att den vanan blir rotfast i dig, på det att när en dag det sällsynta tillfället att utföra en stordåd erbjuder sig, du icke låter det gå förbi. Ty trängtar du efter att bli ett med Gud så är det inte för din egen skull, utan därför att du vill vara en kanal, genom vilken Hans kärlek kan strömma till dina medmänniskor.

Den som vandrar Vägen, är inte till för sin egen skull utan för andras. Han har glömt sig själv för att tjäna dem. Han är lik en penna i Guds hand, ett verktyg för att ge Guds tanke ett uttryck här nere, som den utan detta verktyg icke kunnat få. Men på samma gång är han också själv en levande eldslåga, som över världen utstrålar den gudomliga kärlek som fyller Hans hjärta.

Visdom, som ger förmåga att hjälpa; vilja, som leder visdomen; kärlek, som inspirerar viljan - se där förutsättningarna för Vägen. Vilja, visdom och kärlek är de tre sidorna av Logos´ väsen. Och du som vill ställa dig i ledet för att tjäna Honom, måste också inför världen framvisa dessa egenskaper.
 
 

Jag vill lyssna till Mästarens maning
jag vill skåda Hans dolda ljus;
vill förnimma i längtande aning
Hans ord genom världstridens brus.

Jag vill skönja Hans ringaste tecken
under ödenas skiftande gång;
jag vill höra Hans svagaste viskning
över jordlivets brusande sång.

Waiting the word of the Master,
Watching the Hidden Light;
Listening to catch His orders
In the very midst of the fight.

Seeing His slightest signal
Across the heads of the throng;
Hearing His faintest whisper
Above earth´s loudest song.